Att nå mål i motgång

Ibland är det konstigt. Ta det här med att göra sånt som man föresatt sig att göra. Nå olika mål t.ex. Det kan vara små eller stora saker som man ska göra. I mitt fall har det handlat om att anta en ny livsstil med bättre vikthållning och ett ökat välbefinnande genom träning.

Nu är det inte så att jag lidit av någon stor övervikt men det har inte varit en trivselvikt för mig. Har bantat flera gånger och det har gått bra, jag är tjurig/envis, men efter ett tag så har jag gått upp allt igen och jobbet har varit förgäves. Detta tröttnade jag på och i samband med att jag i början av maj sade upp mig från mitt arbete och tog beslutet att starta eget så beslöt jag mig för att livsstilen läggas om.

Löpning blev träningen för mig. Inte för att jag är en löpare utan för att det är enkelt och jag kan kombinera det med hundrastning. I början var det 5 km som gällde. OM jag var i form så kunde jag kanske mösa mig runt 7,5 km men ofta fick jag stanna och vila lite. Nu tog jag dock ett beslut - att jag i slutet av juli skulle springa Broloppet i Sollefteå på 10 km. Detta blev mitt mål och jag skulle på två månader träna upp mig till att orka detta.

Det tog en månad att nå detta mål, att springa 10 km. Så långt hade jag aldrig sprungit tidigare i mitt liv. När det väl var dags för Broloppet i slutet av juli 2010 så var det utan problem som jag sprang 10 km på 52 minuter.

Idag springer jag ofta en mil, har även sprungit två mil. Tränar intervaller och springer kontinuerligt. Om jag ”bara” springer 7,5 km idag så är det bara för att jag har bråttom och tar en ”kort-runda”. :)

MÅLET

Vad vill jag nu med detta? Skryta att jag kan springa långt? Nä, jag har funnit ett mönster!

Via en träningsdagbok så har jag förutom statistikfakta även fyllt i noteringar om hur löpningen gått. De gånger som jag sprungit bäst, de gånger som det känts bäst har varit då jag INTE velat springa. De gånger som jag innan mitt beslut i maj skulle stannat hemma.

Det är ofta som jag hellre skulle vilja stanna hemma men trots detta sprungit min i förväg bestämda runda. Mönster är alltså att när det varit motstånd att springa så har det gått som bäst.

SLUTSATS

Med ett uppsatt mål så skapar ett motstånd bättre resultat än när allt bara går som på räls. Jag tror att om man möter lite motstånd, oavsett vad man ska göra, och i alla fall gör det man föresatt sig så blir resultatet bättre och man känner sig mer nöjd.

Lång utläggning för en kort slutsats. :)

Rätt eller fel...?